Sitter i skolan nu, på fotolektion.
Vi har en liten redovsining på våra landskapsbilder vi tagit.
Det är verkligen knäpptyst, och jag sitter här och snorar som bara den.
Lite hemskt att det alltid ska vara tyst när man är som mest förkyld,
då man är tvungen att dra in snoret och ständigt kväva fram hostningar.
Förövrigt skänker jag en kram till min kära mamma, som är det bästa som finns.
(ingen idé att försöka va snäll mot pappa, han vet nog ändå inte att bloggen existerar)


Bästa mamman i hela världen om jag får säga det själv!